söndag 25 maj 2014

Framtidsplaner

 

Efter att ha arbetat några år inom det sociala arbetet, efter några fantastiska år på universitetet har jag hunnit fundera. Under studierna tyckte jag det var roligt att skriva uppsatser, göra efterforskade arbete, väga saker mot varandra och analysera.  I tjänsten har jag fått möjlighet att hålla föreläsningar, föredrag, leda, rådgiva och lyssna samt skriva utredningar, stötta med personliga brev och göra coola CV:n. Jag har samlat på mig MI-utbildning och BBIC. 

Samtidigt skrev jag färdigt min trilogi, har fått sex noveller publicerade och den första boken i trilogin är publicerad. Jag står med en fot i varje  arbetsliv och känner att det är dags att ta livet, lyfta den ena foten, och landa helt i bara den ena. Fokusera. Därför är jag otroligt glad över beskedet jag fått från Skurups folkhögskola, där jag fått en plats på skrivpedagogen. Det innebär att jag skolar om mig för att kunna använda min tidigare kunskap på ett ännu bättre sätt. Kurator inriktad på det skrivna ordet. Stötta folk som har skrivdrömmar att genom motiverande samtal hitta sin väg. Arbeta inom det sociala arbetet med människor som mår dåligt, att hitta vägar genom det skrivna ordet. Med den pedagogiska kunskapen kunna leda människor, hålla föreläsningar och kurser inom skrivadet. Att kunna arbeta inom socialt arbete, skola och cirklar. Att inte begränsa mig utan vidga alla vyer inom författardrömmen. 

Här tar jag mitt första steg. Häng gärna med på min resa.

onsdag 16 april 2014

Hermione Granger

Förra veckan hade jag ett inlägg om starka kvinnliga roller i spel, filmer och böcker där jag bad män att komma med förslag på sina förebilder. Det var en ganska tunn uppslutning från männens sida men jag fick en spännande fråga: "Vilka är alla de kvinnliga personer, kan du berätta vad de heter?"

 Det gjorde jag som svar på kommentaren men så tänkte jag ett steg längre. Jag planerar att vika av onsdagar åt starka kvinnliga karaktärer och presenterar en varje vecka. Först ut blir den första i den kollage jag skapat till inlägget, nämligen:


Hermione Granger

Hermione är en av huvudrollerna i bokserien Harry Potter. Hon är en självständig, smart och stark tjej som redan från början är noga med att visa att hon är bestämd och har en egen vilja. Hon är den som oftast räddar Harry ur knipan genom sin kunskap, list och sin stora portion mod. I början är inte Harry och Ron så goda vänner med Hermione utan uppfattar henne som besservissrig. Detta eftersom hon är så vetgirig och gärna berättar för andra om det hon kan.
När Hermione är ledsen över att Ron och Harry varit elaka och därför hamnar ensam mot ett troll blir hon och killarna vänner. De räddar henne ur knipan och hon tar sedan på sig skulden för händelsen vilket gör att killarna får visa att de duger och hon visar att hon inte är en skvallerbytta. Det är i stort sett enda tillfället hon behöver bli räddad. Under resten av serien är det hon som har svaren på problemen och hon viker aldrig av på grund av rädsla eller svaghet.
Hon låter inte heller någon ta hennes plats på grund av att hon är en tjej, istället står hon upp för sig själv och säger ifrån. Hermione sitter inte och väntar på att någon annan ska säga vad de tycker eller vad som ska göras, hon tar tag i sakerna som behöver göras.

Jag tycker att Hermione är en stark kvinnlig karaktär och en bra förebild för unga tjejer eftersom hon visar andra tjejer att man kan vara ett smarthuvud, ta plats och våga göra farliga saker trots att man inte är en grabb. Det är synd att hon spelar andrafiol i Harry Potter och det finns många som tycker att det var fegt av J.K. Rowling när hon inte gick hela vägen och gjorde huvudkaraktären till en tjej. Samtidigt kan jag se varför. J.K.Rowling valde till och med att ha ett könsneutralt namn för att inte bli bortsållad inför inköpen av böckerna. Det är allmänt känt att böcker med en manlig huvudroll läses av både pojkar och flickor medan de med kvinnlig huvudroll ofta sållas bort av pojkarna. Därför ser jag att genom att sätta Hermione som en bifigur ger henne mer styrka. Nu har hon fått komma fram och bli en förebild för många unga flickor i hela världen eftersom hennes roll ändå är så pass stor och tar plats.

torsdag 10 april 2014

Starka kvinnliga karaktärer

The Guardian Witness slängde ut frågan till alla män.

Men: show us the female characters you admire


Frågan är rätt så vanlig hos kvinnor även om även kvinnor rent spontant, om man inte pratar om just kvinnor, hänvisar till manliga förebilder. Det är väl just för att det största fokuset ligger på just manliga förebilder, hjältar och huvudroller. Det är därför intressant att de ställer frågan till just män.

Sidan hade fått 41 svar när jag läste och länkade. Några som la upp frågan på facebook fick ingen respons alls. Hur ser det ut? Vem är just din kvinnliga karaktär som du beundrar?

lördag 29 mars 2014

Bokmässa

Idag var det bokmässa, i Örebro.

Jag har missat det varje år hittills och den största anledningen till det är för att de inte har något på söndagen, bara fredagen och lördagen. Jag har varje år tänkt att jag ska gå på söndagen och när det väl varit dags har jag insett att det inte varit möjligt och det har varit svårt att boka om. I torsdags blev jag genomförkyld, vi snackar mansförkylning här. Sängliggande, orkade knappt gå upp för att göra te ens, och de som känner känner mig förstår att då är det riktig kris. Det var riktigt illa igår också så jag tänkte att jag går på söndag, så jag hinner krya på mig ordentligt. I samma stund kvittrade någon liten fågel i bakhuvudet som fick mig att kika lite extra på programmet. Därför åkte jag iväg trots att min hälsa egentligen sa nej. Jag hann träffa Yohannah, till slut, vi har pratat om det ett antal gånger tidigare. Vi strosade runt lite tillsammans men något fika hann det inte bli eftersom jag var för dålig för att orka.

Jag hann lyssna på Elisabeth Akteus Rex som läste några utdrag från sina böcker. Tanken var att jag skulle lyssna på henne när hon var med i panelen om deckarlitteratur men som sagt, jag var för utmattad för det. Det var i alla fall trevligt att hinna byta några ord med henne eftersom vi båda är författare i samma stad. Jag hann även prata med Örebro författarförbund och ska få mer information från dem. Jag blev rekommenderad att höra av mig till Books and dreams eftersom de i montern tyckte min författarresa var så pass spännande att den borde skrivas om. Jag hann byta några ord med bokbloggaren och journalisten Carina Tenor som var intresserad av att skriva om mig, men det var inte hon som bestämde i slutet så jag ska höra av mig senare. Jag träffade även min förläggare från Mörkersdottir, Frida Arwen Rosesund. De är faktiskt fortfarande till salu, bara att kika in och köpa här. Sedan träffade jag, som sig bör på mässor, Elin Holmerin från Undrentide förlag som satt tillsammans med Caroline Hurtig från Antares bokförlag och Margareta Iwald från Butik Älvan Elva. Susanne Holmgren satt och gav olika råd i manus men jag ställde frågor angående mina framtidsplaner som författarkurator/skrivpedagog och hon berättade hur hon gått till väga och berättade hur jag gör störst framgång inom karriären. Jag hann även prata lite med Sandra Gustafsson angående skillnaden mellan traditionellt förlag och Hoi.

Själva mässan i sig är mycket mindre än den i Göteborg vilket kanske inte förvånar så många. Det positiva är att alla föreläsningar och paneler ingår i inträdespriset. Däremot var jag lite förvirrad över upplägget. I det rum som jag pratade med Sandra Gustafsson och Örebro författarförening var det montrar runt om längs med väggarna och en scen där folk stod och hade högläsning, diktläsning eller föredrag. Jag var inte där för det utan ville strosa runt, prata med författarna och kika på böckerna. När jag stod och fick information från Örebro författarförening så talade vi inte högt men blev hyschade. Det upplägget var riktigt illa för alla inblandade. Det är inte kul att stå och ha högläsning när de som är i rummet inte är intresserade. Det är inte kul att stå och ha bord med information om man inte får tala med de som kommer fram och vill prata. Det är inte bra för de som går runt och vill ha information att bli hyschade när de får den. Nej, bättre upplägg om jag får be! Det var mycket döda ytor, som en lång gång till exempel, som jag bara var tvungen att fota för den kändes så fantastiskt öde. Jag såg en annan person som också tog kort på gången och uttalade tanken om känslan varpå han menade att han tog kort på vägen till deras monter. De var inte nöjda eftersom ingen kom till dem, de var för avsides. Hade de vetat om hur illa placeringen var hade de inte betalat så mycket pengar för det, vilket jag kunde förstå. Jag var förbi och jag var mycket ensam i rummet. Förlaget hette Votum och hade jag inte varit på väg därifrån på grund av en påtaglig svimningskänsla hade jag botaniserat en stund till för de hade många spännande fotoböcker. Framförallt boken "Där ingen skulle kunna tro att någon skulle kunna bo".

Klart vart besöket och nästa år hoppas jag att jag är frisk nog att gå båda dagarna, ja för fasen, nästa år hoppas jag att jag står i monter och kanske till och med på scen. Jag menar, jag är ju faktiskt Örebroförfattare och bör ta plats som det också. 

måndag 24 mars 2014

Alvhilda är en aprilnyhet

Jag har slitit i många år för att nå det här. Jag började 2009 att skriva första utkastet till den bok som nu kommer finnas till försäljning från april och framåt. Idus förlag har satt in boken som kommande aprilnyhet i sin katalog. Mycket slit, mycket bänkslitning och gäspningar framför datorn ligger till grund för det här.

Att skriva en bok är inte bara att skriva. Det är att skriva, det är att skriva om, det är att läsa den tusen gånger, det är att fastna vid små meningsuppbyggnader och redigera, få svidande kritik, få lovord och att bygga färdigt något halvdant till en fungerande story.

Ja, nu är det dags, kolla här på sidan tretton.

Smartphones och sociala möten

Jag har ibland diskussioner angående användandet av smartphones. Folk kommenterar användandet av smartphones på buss, på tåg eller sittande vid lekplatser med att det är fördummande, att folk inte längre kan vara sociala med mera. När det gäller just sociala sammanhang kan jag hålla med. När man sitter på en restaurang, café eller är på en fest kan det vara tråkigt när folk sitter och drar fingrarna över displayen men om man ändå sitter ensam på en buss? Lina Neidestam som är serietecknare tycker jag har fångat just detta på ett så bra sätt:
Bild lånad från Linas blogg, inlägg "Den passiva ungdomen"
 Förr satt ofta småbarnsföräldrar på parkbänken och lästa en pocketbok eller en tidning eller satt och pratade med en vän. Nu är pocketboken och tidningen och det sociala samtalet samlat i en enda liten platta. När man ser personen vet man inte vad hen gör men man drar slutsatsen om att det är något negativt med smarttelefonen.
Bild lånad från Linas blogg, inlägg "Möten mellan människor"
 Och när det gäller på bussar eller vid andra typer av transportsträckor så har svensken aldrig varit mycket för att tala med varandra ändå. Så vad är skillnaden, mer än att det ger den enskilde något roligare att göra än att glo framför sig.

Nästa gång du irriterar dig på någon som sitter med sin smartphone på bussen eller på tåget, fundera över detta för personen kan kanske sitta och läsa en vetenskaplig avhandling i något ämne du inte ens kan föreställa dig.

söndag 23 mars 2014

Ånger

bild lånad från hyllat.se

Daniel West skriver om en undersökning som Bronnie Ware skrivit om i Inspiration and chai. Det handlar om vad vi ångrar när vi ligger på vår dödsbädd. Ofta hör det inte alls ihop med det vi har ågren för under livet. Ingen bryr sig speciellt mycket om de där tre kilona när man ligger på dödsbädden - åh, jag önskar verkligen att jag faktiskt lyckats gått ner de där bekvämlighetskilona och kunnat ha den där jackan jag såg på HM - nej, tror inte den ligger överst på listan.

De fem saker man ångrar när man ligger på dödsbädden, enligt Bronnies erfarenhet och studie är:
  1. Att man inte vågat vara sann mot sig själv. Att man levt efter andras förväntningar och krav istället för att faktiskt utforska och våga kasta sig n i det man själv drömmer om. Det är, som Bronnie själv uttrycker, viktigt att man i alla fall hedrar en av sina drömmar.
  2. Att man jobbat för hårt. Många jagar den där högre lönen, uppmärksamheten på jobbet och möjligheten att bli befordrad men hur mycket är det värt om man försakat de där drömmarna, kärleken och barnen?
  3. Att inte vågat uttrycka sina känslor. Att inte våga uttrycka missnöje eller tala om för någon vad man egentligen tycker om den. Om man bär på sådant och trycker undan det kan man utveckla fysiska krämpor som hindrar en att faktiskt leva fullt ut. Ut med det bara, sjung ut helt enkelt.
  4. Att man tappat kontakten med sina vänner. Det är viktigt att man inte bara låter nära vänner glida iväg för då kan man finna sig ganska ensam när livet väl tar den där otäcka vändningen.
  5. Att man inte tillåtit sig själv att vara lycklig. Lycka är ett aktivt val.

Jag har faktiskt tänkt på det. Det var det som gjorde att jag valde att faktiskt sätta mig och skriva. Att gå runt och bara vilja skriva skulle resultera i sorg på dödsbädden, att jag aldrig försökte. Jag har redan saker jag ångrar för jag har verkligen kastat drömmar i soptunnan. Det är därför jag vågar satsa nu, inte lägga hela mitt liv på hårt arbete åt någon annan utan att lägga min tid på drömmarna. Vi lever inte speciellt extravagant här hemma utan håller in på de dyra för att vi ska kunna ta det lugnt.

Och jag jobbar på det där med lyckan.

Är det några av punkterna du tänkt på?
Är det någon av punkterna som du borde tänka på?
Vad kommer du ångra som mest på din dödsbädd om du inte ändrar något idag?

Ni kan läsa Daniel West artikel här och originalartikeln här