Kryssning med skriva

Från söndag till måndag var jag på tidningen Skrivas kryssning tillsammans med flera andra författarsjälar. Förutom att det var fantastiskt trevligt och gav möjlighet till inspirationsmöten som man annars är rätt svältfödd med i den här branschen var det även mycket teoretiskt lärorikt. Söndagen välkomnades vi och hade öppen frågestund med de fyra skrivdoktorerna som brukar svara på frågor i tidningen. Ann Ljungberg, Johanna Wistrand, Sören Bondesson och Dag Öhrlund. Det var framförallt frågor som handlade om blockeringar och att komma vidare vilket är vanliga problem som många möter. På måndagen var hela dagen fullspäckad av föreläsningar av olika författare och viktiga personer inom branschen.

Först ut var Torbjörn Flygt som utgick från sin egen resa från debutant och nybörjare till hyllad författare. Han var mycket strukturerad och beskrev att en story inte kommer till författaren som en ingivelse, det är hårt jobb att hitta storyn. Han pratade om vikten med en bra synopsis och att det är bra att använda tidslinjer för att strukturera berättelsen så att de kringliggande intrigerna inte sker samtidigt och att allt dör på samma gång. Om man skriver en berättelse över tid är det bra att ha lagt upp musik, politik och ekonomi så man vet när vad ska hända redan innan man skriver. När man väl har allt klart för sig, då kan man flödesskriva fritt. Det är inte en ovanlig bild han tar upp utan presenterade det som många Knowhows inom branschen brukar presentera författarens arbete.


 Nästa person att tala var Monika Fagerholm som på ett underbart förvirrat och okonkret sätt förkastade nästan allt som Torbjörn just tagit upp. Hon var noga med att man inte ska tänka text, man ska tänka värld. Om man tappar känslan och världen som var inspirationen och drivkraften för att bara tänka på vackra ord, då kommer man inte kunna förmedla någon känsla till läsaren. Vidare sa hon också att man ska gå till det som bränner. Det som bränner är det som berör, berör det dig som skribent kan det även beröra läsaren. Framförallt vände hon sig från det strukturerande som hon såg som dövande för storyn. Gärna efter att råmanuset är skrivet, men råmanuset måste vara fritt.


 Sören Bondeson tog upp saker som folk ofta missar när de skriver. Perspektiv och tempus och hur viktigt det är att det håller hela vägen. I råmanus är det lätt att det förskjuts men när man redigerar måste man vara uppmärksam på det. Han tog upp de olika perspektiven, första person eller tredje person som grund men även de olika versionerna av tredje person. Vem är berättaren? Om man har ett nära perspektiv i tredje person kan man inte hoppa från huvud till huvud utan att förvirra läsaren bland annat. När man skriver en tillbakablick kan det bli krångligt men efter att ha etablerat att det är en tillbakablick kan man släppa på det tillkrånglade och skriva som vanligt för att sedan vara tydlig med att man går tillbaka i nutid.


 Sara Kadefors berättade om sin resa till författarskapet och varför det tog så lång tid. De tidigare pratade mycket riktat och strukturerat om hur man ska arbeta som författare medan Sara gav hopp och inspiration genom att beskriva sin väg. Hur hon satsat fel flera gånger, hur hon varit i andra branscher och hur kritik helt och hållet sänkt henne. Hur hon tagit nederlag och på vilket sätt det var bra att hon använt sig av ett tevemanus när hon skrev sin roman. Den var strukturerad och redan klar, hon fyllde bara ut den med gestaltningen. Hon berättade sedan att hon i stort sett provat alla olika litterära genre vid det här laget och hon kommer aldrig vilka sluta utvecklas. Hon ville prova nya saker varje gång för att få möjligheten att lära sig något nytt.


Det hade även kommit in en varg bland fåren, förläggaren Svante Weyler berättade hur han tänker när han tar emot ett manus. Varför de inte läser igenom alla manus och vad det är som får ett manus att falla. Språket sa han var den viktigaste biten. Bara författaren hanterar språket på ett fantastiskt sätt kan hen skriva om en person som går till ICA och ändå göra det fantastiskt. Han behövde inte läsa många sidor för att avgöra att personen faktiskt kunde förmedla sig och han tog ett exempel genom att citera kort ur en av de böcker han just fastnat för för att vi skulle förstå storheten i ett bra bildspråk "Du och jag, vi som darrar" sagt till ett asplöv.


Dag Öhrlund som avslutade hela föreläsningsdagen gav några ord på vägen om vårat författarskap. Hur viktigt det är att hitta andra att få stöd av eftersom de i sin omgivning inte alltid förstår oss som vill sätta oss och skriva en bok. Folk som inte förstår uppoffringarna och det svåra motgångar man möter.

Viktiga saker att tänka på inför utgivning är att en bok är inte klar förrän du rakryggad kan gå över till grannen, ringa på dörren och överräcka ditt manus och be personen att ge dig alla sin uppmärksamhet i kanske sexton timmar. Att det är ganska egotrippat, att sticka ut hakan och kräva något av andra människor. Därför måste man verkligen tro på sin bok, tro på det man skrivit innan man kastar ut den till allmänheten.

Mitt råd till alla ensamma författarsjälar där ute är att: om ni får chansen att åka på ett evenemang som det här, ta då den. Förutom att föreläsningarna ger fantastiskt mycket på vägen ger även de sociala mötena och utbytet av erfarenhet från de andra medresenärerna ovärderlig kunskap på vägen.

Jag ser fram emot att möta er nästa år.
Alla bilder är lånade av Pebbles Karlsson Ambrose

Kommentarer

  1. Tack för ett mycket intressant och väl strukturerat upplägg!
    Kram Kim :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar