Litteraturens motstånd

En skuggig och kontrastfylld skog har sina egna motstånd.

Jag går en litteraturkurs just nu där vi diskuterar motstånd i litteraturen, det som för berättelsen vidare. Vi är mitt uppe i ett delmoment där vi skrivit en prosatext som vi nu ska diskutera. Den litteratur vi framförallt siktat in oss på är den som ifrågasätter vår omvärld på olika sätt, ironiskt eller genom allegori. Alla skriver av olika anledningar men för att en story ska ta sig framåt behövs ett motstånd som karaktärerna skall ta sig igenom. Om man låter sin story utspela sig i en lycklig värld där alla är vänliga mot varandra och ställer upp i vått och torrt där intriger är helt uteslutna tror jag inte läsaren skulle bibehålla intresset. Om man ser på vår värld kan man undra om det är samma sak i livet självt. Människor talar gärna illa om varandra, sprider rykten, slåss och skapar oreda som omvärlden måste kämpa för att tygla. I Matrix tar Agent Smith upp problemet med Morpheus. De hade skapat ett idealiskt landskap för människorna men ingen kunde ta in världen utan människor självdog.

Vad är det för motstånd vi väljer när vi skriver eller läser böcker? Antingen gillar man ett motstånd där mord och ond bråd död är uppkomsten till motstånden och hur någon kämpar mot klockan för att lösa mysteriet, kanske även med risk för sitt eget liv eller kanske tycker man att otrohet är ett motstånd som skapar lagom stort intresse. Motståndet kanske inte alls är av den farliga karaktären utan bara handlar om den sanna kärleken, som kanske inte är så bara när man är mitt uppe i motståndet.

Jag själv tycker om samhälleliga och sociala motstånd men omskrivna på ett sådant sätt att det ligger i kontexten och inte är synligt. Man kan välja att läsa en fin kärlekshistoria med alla de motstånd som hör till men om man tolkar och analyserar kan man se ett politiskt spel eller en genusfråga är det verkliga motståndet. Den text jag skickat in är en sådan. Det är ett missförstånd mellan två personer i en relation där besvikelse är resultatet för dem båda, men det är inte det som är själva kärnan av storyn. Jag har valt att utelämna könsidentiteten på de båda inblandade förutom i sista meningen då jag ger karriäristen en kvinnlig könsidentitet. Vilken könsidentitet som den mjukare och romantiska karaktären har blir däremot inte sagt. Jag skrev den en gång långt tidigare, mycket kortare och simplare än den här gången och då utelämnade jag bådas kön hela vägen. En person, av flera kommenterande, lade märke till att de varit könlöst och uttryckte att hon väntat och letat efter en miss men blev glatt överraskad. Resten hade helt missat och hänvisade till den romantiske som "hon" och karriäristen som "han", utan att upptäcka att det var de själva som gett dem kön utifrån sina egna förutfattade meningar. Det är därför jag har valt att ge den ena ett kön, i den sista meningen, i förhoppning att läsare då kommer att snubbla till och komma på sig.

Det är vad jag vill belysa i mina skriftliga motstånd eftersom det är sådana frågor jag brinner för.
Vilka motstånd är dina favoriter? De romantiska, de mordiska, de politiska eller de äventyrliga? Vad är det som får dig att läsa en bok eller rent av skriva den?