Baksidestext: En gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar.
Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton, som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter.
Denna läste jag efter att ha sett Haunting of Hill house förväntade jag mig att krypa upp i soffan men fötterna under mig när jag läste denna, men tji fick jag. Det var inte minsta lilla rysning. Dock var det fin stämning, tragisk bakgrund, otäcka saker som inte är alls övernaturligt eller skräck, bara folk som beter sig stört och konstigt. Författaren är väldigt bra på att bygga upp stämning och bra miljöbeskrivningar så att man kom nära berättelsen och kände nästan sommarvärmen mot huden.
Kommentarer
Skicka en kommentar