Baksidestext: Exakt vad det är som skaver vet Minna inte. Bara att det känns som att hon inte gör rätt, eller tillräckligt. Det är så mycket att hålla koll på – leva upp till – vad man får äta nuförtiden, hur barnen ska uppfostras, och sexlivet som ska vara på topp.
Minna fyller snart fyrtio. Runtomkring henne gör folk karriär. Själv jobbar hon som lärare. Den knappa fritid Minna har är schemalagd: träning, skjutsningar av barn, klassföräldrauppdrag, husrenovering, fredagsmys och middagsbjudningar.
En dag faller Minna ihop. Hon får diagnosen utmattningssyndrom och blir sjukskriven en längre tid.
När Minna påbörjar sin arbetsträning möter hon Iris, en långtidsarbetslös konstnär. Iris har varken haft en fast anställning eller lyckats med sina konstnärliga projekt. Ändå finner hon livet både meningsfullt och njutbart.
Till en början ser Minna på Iris med avsmak, men utan att hon själv vet hur det går till blir Iris hennes vän – kanske den första riktiga vän Minna någonsin har haft.
Boken har ett lätt, rappt språk med korta precisa meningar och korta kapitel. Det gör boken mycket lättläst och funkar väldigt bra i början av boken då allt ska gå fort och man ska känna hennes stress. När hon däremot gått in i väggen och ska börja lugna ner sig var texten fel för stämningen.
Själva storyn gick inte alltid ihop heller, att bli skickad till en plantskola med småkriminella när hon har en anställning där det är rimligare att arbetsträna?
Det var lite svårt att sympatisera med huvudkaraktären eftersom det var för mycket konstiga saker man inte kunde identifiera sig med.
Kommentarer
Skicka en kommentar