Kallocain

 

Baksidestext: Kallocain är en framtidvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.

Kallocain är skriven 1940 vilket märks på både språk och tempo. Det betyder även att den är en av de första dystopierna och den som många av de moderna i samma genre har blivit inspirerade av. Det gör att när man läser den så känner man igen mycket och det känns som om man läst den tidigare. 

Eftersom berättaren i boken är en grå byråkrat innebär det att språket blir det samma. Det gör att det kan vara svårt att relatera och känna med honom. Ämnet är däremot intressant och det ger en mycket tankar om vart vårt samhälle är på väg.